Jag har en son. Han är fem år gammal och är som de flesta andra barn. Han är oftast glad, han har en enorm fantasi. Han bryr sig om andra, människor och djur. Han är ganska smart för att vara fem. Han är väldigt pratsam, han frågar mycket, han är intresserad av vad som händer, hur folk mår, hur saker fungerar.
Han är ett barn. Han är underbar.
Sedan ett halvår tillbaka har han frågat mycket om politik. Om vem som bestämmer. Om partier. Han vet några saker som skiljer Stefans parti mot Annas parti. Han vet att Annie Lööfs parti vill ta emot fler flyktingar än tex Jimmies eller Annas. Han vet att Gustav tycker om miljö och att familjen är viktig för Ebbas parti. Flyktingfrågan och rökning är hans viktigaste frågor. Han hatar när folk röker.
Förra veckan var vi på Gotland, jag hade några uppdrag under almedalsveckan. Vi bodde hos min bror och hans familj. Vid middagen en dag kom min bror hem från ett seminarium om den nya flyktingpolitiken. Inte helt onaturligt kom vi in på hur seminariet var, han berättade kortfattat om vad han tyckte.
Min son frågade vad vi pratade om. Jag svarade att min bror hade lyssnat på folk som pratade om att Sverige ändrat sin inställning till flyktingmottagande. Ungefär så här gick hela diskussionen:
E: Vad pratar ni om?
Jag: Vi pratar om att Sverige inte kommer att ta emot lika många flyktingar längre.
E: Vadå? Varför inte?
Jag: Jo, vi har tagit emot ganska många och Stefans parti och Miljöpartiet har bestämt att de som kommer från tex Syrien bara får stanna i tre år och sedan får man se om det fortfarande är krig annars får de åka hem igen. Plus att det ska bli svårare att komma hit…
Här brast det för min fina lilla kille. Reaktionen överraskade mig. Panikan har jag bara sett ett fåtal gånger tidigare; när mamma gris inte hann ifatt sina barn i början Dino-filmen, när vår katt rymde och vi trodde han hade dött eller när han tänker på döden och sin farfar.
Detta avbröt middagen, jag tog upp min son och förklarade att det fanns fler länder som kunde ta emot, att de vänner han oroade sig för kom hit innan lagen och att just dem inte behöver åka hem efter tre år och att det inte var så farligt (det sista var en lögn).
Hans reaktion berörde mig djupt. En omedelbart och äkta rädsla för andra människors säkerhet. Alla filmer och serier han ser, alla sagor vi läser, har lyckliga slut. Familjer som återförenas, hot som avvärjs, människor som lyckas. Här vändes allt detta upp och ned. Visst var han orolig för sina kompisar från fotbollsträningen, men lika mycket för alla andra barn, mammor och pappor som tvingats på flykt från kriget.
Han förstår att riktiga familjer drabbas av krig, han förstår att vissa har det sämre än andra. Han ser tiggare på stan, han möter kompisar som flytt från Syrien på dagis och på fotbollsträningen. Han har hört mig föreläsa om bistånd. Han frågar mycket. Vi svarar. För en en femåring. På hans språk.
Vi förklarade tidigt att det som var bra med alla partier (utom Jimmies) var att de tyckte att man ska hjälpa familjer som tvingats på flykt. För min son var detta självklart.
Jag är sjukt stolt över min son. Han vill så väl, han är så snäll han är så smart. Han fattar så mycket. Denna omedelbara reaktion var så stark, så fin, så ledsam.
En vecka senare skrev jag om detta på twitter – i tre korta tweets.
Häromdagen började min 5-åring gråta av Sveriges asylpolitik. Det var det mest hjärtskärande jag varit med om på länge. Ett äkta förtvivlat>
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
> vi skönmålar ändå allt eftersom vi vet att han tar åt sig lätt. Han skulle bryta ihop om vi berättade om familjeåterföreningen.
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
Responsen blev fullständigt bisarr. Först skrev nån slags debattör som heter Tomas Gür på Facebook
Detta inlägg från någon jag inte vet vem det är – skrivet utan att veta något om mig, min son, våra samtal vad han vet, tycker eller känner – har gillats av 1300 pers, delats av över hundra personer, som inte heller vet något om om oss.
Därefter startades ett trolldrev på twitter som jag aldrig upplevt – och då har jag ändå diskuterat brottsutvecklingen med rasister under ett års tid. Klistrar in några slumpmässigt valda tweets nedan för er som orkar läsa.
Det gemensamma för alla i drevet är att de önskar en mer restriktiv asylpolitik, i alla fall än den vi hade nyss. Responsen är självklart politiskt. I ena andetaget anklagas jag för att använda ett barn som slagträ – i nästa raljerar de över vad min lilla femåring tycker terrordådet och massmordet i Nice under gårdagen.
Här är några klargöranden för ”oroliga” rasister.
1: Vi pratar med vår son om saker. Vi förklarar det naturligtvis på ett sätt som passar en femåring. Vi mörkar naturligtvis saker som skrämmer, vi skönmålar så klart tillståndet i världen på samma sätt som vi spolar över saker han upplever som läskiga i sina barnfilmer.
Han frågar och vi svarar. Han vet några grundläggande skillnader mellan de olika partierna. Han kan skilja på Jonas och Jimmie. Han gillar vissa saker hos vissa partier och andra saker hos andra partier. Många av hans släktingar är politiskt aktiva
2: Vi lär honom grundläggande värderingar. Det gör alla, vissa mindre uttalat. Vi försöker lära honom att vara snäll, att stödja de som behöver hjälp, att bry sig om andra människor och djur. Det sista är sällan nödvändigt för ett barn, han liksom alla barn bryr sig om myror, maskar ja, till och med att mamma-blomman ska få bo med bebis-blomman.
3: Självklart tröstade vi honom, vad tror ni galna twittertroll.
4: Naturligtvis förstår han inte alla delar av asylpolitiken, naturligtvis vet han ingenting om kapaciteten hos våra myndigheter. Alla kommentarer om detta är sjukt fåniga. Han är fem år gammal.
Ni som ifrågasatt vår omsorg över vårt barn, kan ärligt talat dra åt helvete. Det finns ingenting jag inte skulle göra för min son. Vår relation är den finaste jag kan tänka mig. Min son är den bästa, ärligaste, varmaste och mest empatiska person jag känner.
Ni som ifrågasätter hans empati, hans förmåga att förstå lidande hos andra människor utan att ens ha träffat honom, ni är inte kloka. Jag tycker synd om er. Men bara lite.
Han frågade sent igår vad jag läste på twitter. Jag sa att vissa inte tror att femåringar kan förstå det här med flykt och att hjälpa människor (jag sa så klart inte de menade honom).
Han skrattade: – haha, men pappa, va dumma de är. Jag är ju fem år. Och jag förstår ju. Hahaha. De har fel. Skitfel. Du vet ju det för du har en son som förstår. Kan du inte skriva det till dom.
Han är så fin.
Expempel från Twitter:
tänk när du berättar för honom om sharia i Sveriges förorter, pedofiler på asylboenden och taffsarna på badhus och konserter
— ReggieHammond_ (@ReggieHammond_) July 14, 2016
nej han kan inte läsa. Han är fem.
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
han får glass nästan varje dag. Du har ingen jävla aning om hans smartness.
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
ja. Jag svarar på hans frågor. Fast inte som jag pratar med dig såklart
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
han skulle bli ännu mer ledsen om han förstod vilka som Sverige prioriterar att hjälpa mest… pic.twitter.com/lemzEh7wcx
— Mats F (@matsf_82) July 14, 2016
ja han är inte alls förtjust i avräkningarna från biståndsbudgeten.
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
ja han är inte alls förtjust i avräkningarna från biståndsbudgeten.
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
starkt med en 5-åring som kan skilja på politiska partier. Vad tycker han om 1967 års uppdatering av 1951 års FN- konvention?
— Bengt Berg (@herrbergsweden) July 14, 2016
nej det känns väldigt rimligt.
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
det är ju en lögn.
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
förlåt men får dig att tro att du vet något om detta.
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
du vet inget. Dra dig tillbaka tack.
— Staffan Landin (@staffanlandin) July 14, 2016
Bland de dummaste jag läst och då har jag ändå skummat igenom Arnstads "Älskade fascism".
Ge sonen lite Lego och håll tyst…— Q K 2 L (@BennyGoldfeet) July 14, 2016
https://twitter.com/charlieafnord/status/753603346980806656
Fantastiskt att en femåring kan ta in vad massinvandringen innebär för vår mödosamt skapade välfärd
— Leif Wn (@elwee2) July 14, 2016
https://twitter.com/FredrikTonn/status/753596545195446273
Plus ett stort antal fler…
Känner bara stark beundran för dig och din son. Han verkar vara en klok och fin person och kan bara önska att jag får en lika fin relation med min dotter när hon blir äldre.
Tack för att de delade med dig!
Underbar kille du har. Det visar ju också hur många vuxna som inte fattar det här med flykt och medkänsla med andra. De borde lyssna mer på kloka barn!
Fin kille som får lära sig viktiga saker på bra och omtänksamt sätt. Försök att inte låta trollen påverka dig fast det är svårt!
Ge dem inte den makten ö h t; människor utan medkänsla saknar fler förmågor i hjärnans frontallob som t ex också skulle ha gett dem njutning annars enligt samtida hjärnforskning. Egentligen är det synd om dem om det kan vara till någon tröst! Just frontalloben anses vara det som skiljer oss människor från djuren så att tänka på dem som djur blir därigenom korrekt; djur det är synd om.
Skrev om det här http://lyckans-smed.blogspot.se/2013/04/medkansla-ger-mer-njutning-bade-sex-och.html
Försök finna styrka i din mänsklighet som du generöst delar med dig av till bästa generation!
/*
Jag orkar inte läsa alla hemska, korkade, idiotiska och elaka kommentarer, jag vill inte läsa dom.
Ni har en fin son, ni gör ett bra jobb med honom. Fokusera på det och skit i de trångsynta och fördomsfulla.
Kram på dig
Din son är så klart fantastisk! Har en dotter som är 5, hon är också fantastisk, ett riktigt känslopaket, som skulle bli precis lika knäckt. Om hon fick veta. Lycka till med ditt fortsatta arbete. Allt gott!
Tycker mest synd om dom som anser att barn inte är levande, tänkande individer.. Att barn sedan har förmågan att känna empati är ju fantastiskt! Då finns det ju faktiskt hopp om framtiden!
Det är vidrigt att läsa de hatiska och sarkastiska kommentarerna om dig och din fine son.
Jag mår illa av hur folk beter sig.
En bra och sund förälder lär sitt barn att alla är lika värda, att det är viktigt att bry sig om sina medmänniskor, naturen och djuren.
Klart att man måste tala med barn om samhället, för även små barn hör och lär sig av det de fångar upp när de är ute med familjen och handlar eller är på någon annan aktivitet, hur mycket föräldrarna än kanske gör för att inte utsätta sina barn för hemska nyheter.
Barn lyssnar och ser mer än man tror.
Jag vet hur det var när jag var liten.
Jag hörde folk prata om politik och om saker som hände i världen, och det var mycket jag ville veta, så jag frågade och fick svar.
Jag fick diskutera och prata av mig, och bilda min egen uppfattning om saker.
Ibland höll jag inte med det mina föräldrar sade.
Det som äcklar mig vansinnigt mycket är föräldrar som trycker ner åsikter i halsen på sina barn.
Som en kvinna som bor i mitt område, som är högljutt stolt över att hon är SD-are, satt nere på stan på en Burger King-uteservering med sin dotter (vet inte riktigt hur gammal flickan var, men hon var i alla fall inte äldre än 7 år).
En säkerhetsvakt (som inte var blond och blåögd) var tvungen att be en berusad (blond och blåögd) man gå ifrån området, eftersom mannen befann sig på allmän plats.
Mannen blev aggressiv, var högljudd, och käftade emot, förolämpade vakten och var hotfull, svor och höll på en bra stund.
När säkerhetsvakten hållit på en lång stund, kallade han på en vakt till, och äntligen gick den påverkade mannen iväg.
Kvinnan med dottern på uteserveringen hade tittat på och kvinnan utbrast: ”Vilken JÄVLA idiot till ordningsvakt, som bad om förstärkning! Han borde låtit killen (fyllot) vara!”
Dottern satt tyst och åt inte på sin burgare mer.
Den kvinnan har många barn, och dessvärre verkar alla ha fått hennes åsikter nertryckta i halsen.
Jag vet, för jag har pratat med två av hennes äldsta.
Så de som ropar om politisk indoktrinering av barn medelst vinklade förklaringar, bör nog först se till sitt eget tillvägagångssätt att uppfostra och förklara, innan de kräks upp floskler som de inte själva kan stå för.
Saknar ord, så jag kan inte utveckla här och nu. Tack Staffan för att du behåller fattningen och delar med dig av dina perspektiv. Fortsätt med det är du snäll!
Mina barn (4 och 8) har varit med mig på flera olika demonstrationer mot rasism, för humant flyktingmottagande, på Pride och på flera andra tillställningar som handlar om att visa medmänsklighet och generositet. Självklart pratar vi om varför deras pappa och jag tycker att sådant är viktigt, så ja: vi pratar politik med våra barn. Det är jag stolt över och inga nötter från den bruna kanten kan ändra på det! Stor kram till dig och din fantastiska son!
Du är en mycket bra farDu har den gulligaste sonenDu har talets gåvaDu har öppnat dig för ossDu är beundransvärdDu och din son har ett storsint omdöme och hjärtan av guldTack för dina nedtecknade tankar!