Varför vill ingen se att brottsligheten minskar?

Jag har hela (läs: hela) sommaren diskuterat brottsutvecklingen i Sverige, med väldigt många. Så gott som ingen (läs: ingen) verkar ens vilja ta till sig grundläggande statistik eller forskarnas analyser. Jag kommer här outa flera debattörer, ibland som okunniga, ibland som alltför dogmatiska, ibland bara ovilliga att lyssna. Det är inte för att smutskasta dessa så mycket som att visa på hur utbrett det är. Här kommer dels en redogörelse för statistiken och dels en rad debattörers kringelkrokar för att slippa förstå.

Vi börjar med en sammanfattning:

  • Allt färre dör av grovt våld. Förra året dödades 87 personer. Det är historiskt sett lågt.
  • Sedan 70-talet har runt 100 personer om året dödats. 2012 var rekordlågt (68 st).
  • De senaste åren är den tryggaste perioden någonsin i Sverige.
  • Omkring 20 personer dödas med skjutvapen per år, 40 med kniv. Detta ökar inte.
  • Allt färre misshandlas eller drabbas av övrigt våld.
  • Andelen som utsätts för hot och trakasserier ökar inte.
  • Personrån har minskat något sedan 2011, ligger annars stabilt sedan 2005.
  • Sexualbrotten ökade 2013 men har i övrigt legat still sedan 2005.

Skärmavbild 2015-08-12 kl. 23.38.35

Grafen visar andelen (i procent) som enligt BRÅ:s årliga undersökning uppger att de drabbats av olika brott under året. Totalt sett uppger 11-13 procent att de utsatts för något brott mot sin person under året.

Samtliga brott visar en stabil eller minskande trend utom bedrägeri som tycks öka. Brottsofferundersökningar är som regel betydligt mer pålitliga för att bedöma den verkliga brottsligheten än till exempel antal anmälningar som polisen upprättar. Tillsammans med andra datakällor, (som ex. SCB:s undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF), sjukvårdens data om vårdade pga våld) visar de att brottsligheten inte skenar på det sätt som den allmänna debatten ibland ger sken av. Tvärtom är sannolikt de senaste 7-8 åren på många sätt de tryggaste som Sverige har upplevt.

Detta stämmer uppenbarligen väldigt dåligt med den uppfattning som många människor har fått av brottsutvecklingen. Genom rapporter av dagliga våldshändelser skapas en bild av att brottsligheten ökar, ja till och med exploderar. Uppfattningen att våldet ökar i samhället har dock alltid varit stor. Och faktum är att den trots allt minskar något.

Skärmavbild 2015-08-12 kl. 23.43.14

Att brottsligheten ökar är dessutom en tes som drivs med politiska förtecken. Tydligast är den främlingsfientliga vinkeln. Jag har aldrig fått så mycket mothugg som jag fått från SD-håll kring detta. Men även från liberala ledarskribenter (som SvD och Sydsvenskan) liksom av socialdemokratiska debattörer. Många bloggar som resonerar om brottslighet och invandring brukar också driva denna tes (se tex aktuell: 6mannen)

Låt oss ta område för område.


Ökar det dödliga våldet:

Nej det gör det inte. Detta vet vi ganska väl, här är mörkertalet litet och vi har olika källor att stödja oss på. Delvis finns polisens data över konstaterade fall av dödligt våld, dels finns socialstyrelsens register över dödsorsaker.

Antalet dödade har legat runt eller strax över 100 per år sedan 1970-talet och har till och minskat något på senare år. 2012 var det lägsta antalet någonsin (68 personer).

Skärmavbild 2015-08-12 kl. 12.30.31

Att anmälda fall av dödligt våld ökar, trots att inte fler personer faktiskt dött förklaras bland annat av att allt större andel av anmälningar visar sig vara något annat, självmord, olyckor, överdos. Men också av ändrade rutiner för ärendehantering hos polisen.

De två topparna 2010 och 2014 visar orimligheten att tolka anmälda brott som faktiskt brottslighet. 2010 bestod tex 74 av de anmälda ”morden” av en läkare i Kalmar som anmäldes för 74 mord/dråp (för misstänkt dödshjälp) något som efter utredning ansågs som ogrundat. 2014 öppnade polisen en mängd cold case fall som registrerades som nya mordfall.

Detta har dock inte hindrat debattörer från att använda dessa siffror som indikatorer på ett ökande våld (se tex Elisabeth Höglund 2010 och 2011).

Jag kan inte vara mer tydlig på den här punkten: det dödliga våldet ökar inte.


Ökar misshandel och grovt våld (som inte är dödligt):

Nej, det gör det inte heller. Enligt samtliga tre stora undersökningar har utsattheten för våld minskat, dvs. allt färre svarar ja på frågan om de utsatts för våld de senaste året. Mellan 2 och 3 procent svarade 2013 att de blivit utsatta.Skärmavbild 2015-08-12 kl. 15.45.26

Om våldet skulle ha ökat så mycket som det i bland framgår av debatten skulle naturligtvis det märkas i brottsofferundersökningar. Dessa är mer pålitliga för den som vill förstå hur den verkliga brottsligheten ser ut.

Dessutom bekräftas bilden av siffror från socialstyrelsen som visar hur många som vårdats på sjukhus på grund av våld. Siffrorna har legat ganska stabilt runt 2500 per år sedan 90-talet och möjligen minskat något de senaste åren.Skärmavbild 2015-08-12 kl. 15.45.39

Skadade av skjutningarna har stigit något sedan 2009 och ligger nu på runt 50 per år, däremot har knivdåden minskat till cirka 200 per år. Men med allt färre som utsatts för våld och med allt färre vårdas på sjukhus pga våld är det osannolikt att våldet faktiskt har ökat. Frågan man annars måste ställa sig är ”var har i så fall alla döda och skadade tagit vägen?”

Även här har dock anmälningarna om misshandel ökat för varje år (med undantag för 2011-2012). Detta tros dock inte spegla en ökning av det faktiska våldet.

Skärmavbild 2015-08-13 kl. 00.05.26

Jag säger det igen – för detta är den springande punkten – att anmälningarna ökar är inte det samma som att våldet ökar. Trenden med minskade våld är dessutom inget svenskt fenomen, samma sak ser vi tex i de övriga nordiska länderna.


Ökar antalet våldtäkter?

Troligen inte, men väldigt oklart. Det sexuella våldet är betydligt svårare att mäta än tex misshandel, rån och övrigt våld. Framför allt för att de flesta sexualbrott aldrig kommer till polisen eller samhällets kännedom. Baserat på BRÅ:s nationella trygghets undersökning NTU, uppskattar BRÅ att det begås nästan 400.000 sexuella övergrepp per år, varav cirka hälften uppskattas vara av grövre art, motsvarande våldtäkt eller försök till våldtäkt eller sexuellt tvång. Det är en ökning mot 2013, men enligt BRÅ är det för tidigt att avgöra om det är fråga om ett trendbrott. Innan dess har trenden troligen legat relativa stilla under lång tid.

Skärmavbild 2015-08-12 kl. 17.08.33Precis som med våldet har anmälningarna ökat kraftigt de senaste årtiondena, men även här gör BRÅ bedömningen att det inte speglar en verklig ökning av brotten. Detta eftersom ökningen inte avspeglas i undersökningarna över hur många som drabbats av sexuellt våld.

Skärmavbild 2015-08-12 kl. 17.04.33

Det är bara cirka 12 procent av sexualbrotten som anmäls till polisen och denna typ av brott kan vara känsliga att uppskatta även i brottsoffersundersökningar. Det gör att osäkerheten är stor om den verkliga brottsligheten.

Obs! Sverige har inte flest våldtäkter i världen. En något märklig och smått komisk diskussion har uppkommit om ett påstående om att Sverige skulle ha flest våldtäkter per invånare i hela världen. Det grundar sig i en lista över anmälda våldtäkter per 100.000 invånare som FN-organet UNOCD sammanställer varje år. Där ligger Sverige oftast tvåa. Men igen, det handlar om anmälda våldtäkter. Det går inte
att jämföra mellan länder, dels för att anmälsningsfrekvensen är annorlunda dels för att Sveriges definition av våldtäkt är mycket bredare än de flesta länders.

Skärmavbild 2015-08-13 kl. 02.03.38Dessutom uppstod ett logisk tankevurpa när jag frågade om varför Sverige skulle vara the ”rape capital of the world”.

 


Att gå på magkänsla

Att mord och misshandel minskar stämmer dåligt med mångas världsbild. Nyheter om skjutningar och sprängningar och sanslösa mord skapar lätt en motsatt bild. Det är förståeligt. Men att medvetet välja att inte tro på statistiken för att den inte passar sin egen bild kan knappast leda till något bra.

Här är några utdrag ur sommarens diskussioner:

Skärmavbild 2015-08-12 kl. 12.58.26 Skärmavbild 2015-08-12 kl. 12.49.32 Skärmavbild 2015-08-12 kl. 12.48.47 Skärmavbild 2015-08-12 kl. 15.07.48
Skärmavbild 2015-08-12 kl. 15.38.24Skärmavbild 2015-08-12 kl. 14.54.36 Skärmavbild 2015-08-12 kl. 14.53.43 Skärmavbild 2015-08-12 kl. 14.51.33

Jag har som sagt försökt diskutera brottsutvecklingen i olika sammanhang under sommaren. Med seriösa debattörer och tunga krönikörer som Sanna Rayman (svd) Mats Skogkär (Sydsvenskan), Lotta Gröning (Expressen), Carina Hägg (s) och Staffan Danielsson (c). Med mindre seriösa skribenter som Ingrid Carlqvist (Dispatch International) och Björn Nordström (Avpixlat) med en lång rad SD-sympatisörer på twitter med flera, jag uppskattar 30-50 personer.

Reaktionerna jag mötte förvånade mig. Jag har i 15 års tid, bla. genom FN och Hans Roslings stiftelse Gapminder försökt förmedla bilden av framsteg på det globala planet. Även där har många ibland ifrågasatt statistiken, när deras egen världsbild krockade.

Men aldrig har jag mötts av så häftiga reaktioner och total motvilja att ens titta på offentlig data som visar på en utveckling som överraskar.

Av alla jag diskuterat med är det bara två personer som varit intresserade av vad statistiken faktiskt visar och varit villiga att i alla fall ifrågasätta sin egen världsbild. Jag har blivit kallad våldtäktsälskande, kvinnohatande, idiot, avskum och avskyvärd. Jag har blivit beskylld för att vara naiv, ha flera dolda agendor, gå i elitens ledband i en stor konspiration som går ut på att hålla folk passiva samtidigt som de vill islamisera landet.

Uppslutningen bakom myten om det sönderfallande Sverige är bredare än något jag tidigare sett. Se till exempel kommentarerna till några av den senaste tidens världsfrånvända inlägg (återigen: Elisabeth Höglund). Det främlingsfientliga stödet debattörer som Höglund får med sig är massivt. Och oerhört oroväckande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *